Jag kan inte skriva ett endaste nytt ord. Jag kan inte ens öppna word dessa dagar. Jag bara väntar.
I november skickade jag mitt manus. I april fick jag besked från ett förlag att de var intresserade att ge ut. Jag jublade. Sedan kom en lång paus.
I augusti hörde ett annat förlag av sig. Och de var så snabba. Och jag tackade ja och jublade igen.
Tänk om väntan var njutning. Då skulle det vara lätt att hoppas på utgivning. Nu är den bara ett hål i tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar