Det "gift" vi lever med

Det är något med skrivandet. Det är ett gift. Något som inte går att fly ifrån. Även om man försöker. Det finns i en. Och de som har det i sig verkar inte få det ur kroppen.

När jag gick på gymnasiet i Gävle blev jag bekant med Linda via en kompis. Vi umgicks en del. Jag vet att hon började en medieutbildning på högskolan. Jag var lite avundsjuk. Jag vågade aldrig ta klivet mot media då. Sedan tror jag det var en sväng inom vården för Linda om jag inte minns fel.

Jag utbildade mig senare inom medieteknik, en tvärvetenskaplig utbildning med tyngdpunkten på dataämnen. Jag gick utbildningen för den lät lite mjukare än datavetenskap. Jag lockades av medieordet. Jag fick jobb som programmerare/utvecklare på det stora telecombolaget men blev tvungen att hoppa på en journalistutbildning på universitetet samtidigt som jag jobbade heltid för att själsligt överleva. Jag kunde inte leva enbart på programmering. Jag blev klar med utbildningen men gick tillbaka till min trygga anställning. Skrivandet skötte jag då liksom nu på fritiden.

Igår såg jag Linda som numera heter Linda Åkerström i FB flödet. Hon är nu filansande journalist och debuterar nu med en purfärsk barndeckare som ges ut på Idus förlag.

Så är det med skrivandet. Det går inte att fly. Roligt att se att Linda och jag gått åt samma håll men med lite olika kringelikrokar längs vägen. Så samtidigt som Linda har rattat runt barn och familj har hon också skrivit boken om Ö-deckarna. Jag förstår att den utspelar sig i Lindas hemtrakter på Ön i Hedesunda. Lycka till med din bok Linda! Och kika in på hennes hemsida om ni är nyfikna.