Trixar med namn

Provar olika namn genom att hårdköra med "sök och ersätt alla" funktionen. Samtidigt skapar jag nyord.

Ersätter Tage med Sven och bildar ordet uppsvenn.

Ersätter Sven med Axel. Och hips vips så har jag skapat ett nytt språk. Axelska.

Jag har testat minst 10 stycken olika nu. Inget namn passar min pojke. Det finns för få namn i vårt land.

Det dunkelt sagda

Vi kan väl säga så här just nu om mina manus. Att de blivit mycket väl och kärleksfullt omhändertagna. Att de har blivit omhuldade, kramade och uppskattade i varm miljö. De har fostrats i den bästa av världar. De kommer att få ett framgångsrikt liv. Så småningom. 

Först ska de få vila en stund. 

Jag bäddar om dem och återkommer i frågan lite senare. Om några månader. 

Om inte berget kommer till...

Visst ser den spännande ut den här satsningen från Kulturrådet. Jag tror på gynnsam korsbefruktning.

Om inte idrottande barn kommer till bibblan får bibblan komma till idrotten.

Härlig combo

Fick ett samtal om ett roligt samarbete i vinter. Idrott och läsning i kombination. Härlig aktivitetskombination. Ser mycket fram emot det!

Glömde en bok

Jag anmälde mig till ett Facebook event. Lämna/Glöm en bok någonstans.

Jag "glömde" en bok på Moderna Museet. I ögonvrån på väg ut så såg jag ett par barn i full färd med att bläddra i boken. Jag gav mig inte till känna utan smet ut. Hoppas de blev glada över presenten. Om de inte blev det, hoppas jag att de glömde boken vidare till någon annan.

Så nu är det gjort

Jag har passerat 40 strecket. Ett nytt årtionde väntar.

Firade med släkten i helgen. Utan barn. Det här att vara barnfri en dag som småbarnsförälder. Bara det! Så skönt att vara borta. Och så skönt att komma hem.

Jag fick vara med i tidningen också. I två stycken till och med. I GD och ST. 

Men nu så är det färdigfirat. Och det är dags att jobba och skriva vidare.

Partybild saknas

I väntan på manussvar firade vi igår. Min födelsedag. Lite i förväg med delar av släkten. Vuxna och barn. I hemmets lugna vrå. 

Den största bildhändelsen från kalaset skulle ha varit dotterns nya frisyr. Efter det att hon blivit snaggad av en femåring. Men den bilden får ni fantisera om. Jag kan ge er ett par ledtrådar: punk, avantgarde, nytänkande.

I en blå liten resväska med en flugsvamp på locket finns rester kvar av de forna lockarna. 

Vilket partaj!

PS. Dottern är själv väldigt nöjd över sin nya look. Och är hon glad är jag glad. 

Redigering avslutad

Jag har skickat iväg mitt manus. Jag döpte det till del 2. Så mycket fantasi hade jag kvar.

Eller fantasi. Det händer något i mig i det där ögonblicket då jag känner mig färdig.  Då jag känner att nu har jag gjort mitt. Nu behöver det här manuset få möta andra ögon.

Jag har då läst och pillat med ord i 10-20 redigeringsvändor. Varje gång skriver jag ut texten. Jag  måste klottra i marginalerna vid varje omläsning. Oerhört omständigt men det är min metod. Det är tur att jag inte skrivit en 300-sidig roman.

På något sätt minskar de där marginalanteckningarna till att bli ordval. Övernitiskt petande. Då är det dags att släppa. Detta är också tidpunkten då jag läser texten utan att läsa den.

Denna gång visade det sig att jag inte ens hade kraft kvar till att sätta ett vettigt arbetsnamn. Kanske för att jag inte vågar. Jag vill inte sätta kronan på verket. Jag vet inte om det håller måttet.

Nu ska berättelsen läsas av min förläggare. Och jag går in i väntan. Undrar vad jag ska hitta på den här tiden för att hålla mig sysselsatt. Och vid mina sinnens fulla bruk.

Redigerar

 

 

Eller. Ökar, bromsar, lägger till och tar bort.

Åter från semestern

Sommarens kvällsljus blir kortare och kortare. Solen kryper ner där bortom barrskogskullen allt tidigare. Semestern är slut. Dottern har gråtit adjö i förskolefröknarnas knä om mornarna och riktigt fått semesterslutet att vrida runt hjärtat. Är det verkligen oskadligt det här. Förskola liksom. Sonen har förlängt sommarlov med mormor och morfar. 

Jag har börjat prata i timmar om serverinstallationer och mailmigreringar. Ord som definitivt markerar att semestern är slut. Jobbspråket. 

Under ledigheten har jag snott åt mig en halvtimme här och där. Ibland en timme och någon gång två. Berättelsen jag skriver har konstigt nog fått form. Undrar vad jag hade hunnit med om jag hade lyckas ta flera timmar här och där. Den finns där från början till slut. Jag ska jobba vidare med karaktärerna och stryka det som strykas bör. Slimma till. Jag känner mig ganska lugn. Det ska nog fixa sig det här. Men helt lugn är jag inte för jag undrar om det är nu som varningsklockorna borde börja ringa?

Jobbet med att göra läxan (eller den långa vägen fram)

Manuset som gillades, hade tre olika föregångare. Som inte fick tummen upp.

Jag blev antagen med manuset Nils hjälper laget för snart två år sedan. Då hade jag redan en uppföljare klar. Klar tyckte jag. Så jag skickade in den tillsammans med ytterligare ett manus jag hade liggandes, en barndeckare. Innan jag fick respons hann jag också skicka in ett tredje manus.

Responsen på dessa fick jag i höstas. Det vill säga efter lååång plågsam väntan. Inget höll måttet.

Kortfattat lät det så här.

Uppföljaren utspelade sig under några timmar på samma dag. Tiden i Nils hjälper laget sträckte sig över ett par veckor. Tidspannet var alltså inte detsamma. Sedan saknades karaktärsdjupet.

Deckaren fick sin upplösning för tidigt i boken. De sista kapitlen var endast en lång resa mot slutet. I det här fallet var slutet, målet i en skidtävling.

I det tredje manuset saknades utvecklingen av karaktärerna hos huvudpersonerna. Den ena utvecklade sig inte alls. Tänk på karaktärsbågen, sa min förläggare.

Inget manus höll alltså. Men det fanns också något som var bra i dessa tre. Jag försökte att lyssna och ta till mig det med.

Vi bestämde att jag skulle köra vidare och koncentrera mig på ett manus. Detta efter att jag först skulle visa ett synopsis.

Så jag gick hem och läste på. Gjorde läxan. Tog till mig skrivtips som var till stor nytta. Jag googlade på karaktärsbågar, dramatiska kurvor, "The hero's journey" och på synopsis. Jag pluggade in skrivtekniker. Och gjorde mitt synopsis. Det blev sedan basen till min senaste berättelse.

Och det här var den korta versionen av den mentalt mycket långa vägen fram till gillandet.

Glada dagar

Manuset jag påbörjade i december blev klart strax innan påsk. Eller hyfsat färdigt i alla fall. Jag redigerade det några gånger till. Och några gånger till. Och så några gånger till. Innan jag vågade skicka iväg det till förlaget.

Därefter, en evighetslång väntan på respons. En tid av maniska svängningar mellan himmel och avgrund, toppen - uselt, skitbra - skit, jomen kanske - nä aldrig.

För ett par veckor sedan fick jag svar. Min berättelse gillas.

Wohoo! Glädjedans. Wohoo!

I höst jobbar vi vidare.

Nu har jag ett grovt synopsis på ännu en berättelse liggandes på skrivbordet. Det är mitt sommarjobb. Om ett par dagar nalkas ljuv semester och för mig är det lika med någon timmes skrivtid här och där. Lycka.

Roligt att läsa

Roligt att läsa ett par fina recensioner på Nils hjälper laget. Tack för snälla ord Bokohoj och Prickiga Paula!

https://bokohoj.wordpress.com/2014/03/20/nils-hjalper-laget/

http://prickigapaula.blogspot.se/2014/03/nils-hjalper-laget-av-sofia-johansson.html

Påfyllnad av energidepåerna

Efter hårt jobb fyller jag på energidepåerna.

På fjällets vita snö under blå himmel.

Och i fullknökad bokhandel med Majgull Axelsson och Lena Andersson på besök i Akademibokhandeln,Vängåvan. 

Hej igen!

Är det någon här? Jag är tillbaka. Lite grann i alla fall. Efter tre månaders bloggvila.

Ett halvårs långt uppdrag har snart nått sitt slut. I morgon avslutar jag mitt roliga IT-projektledaruppdrag. Jag kommer att sakna de duktiga kollegor som jag haft förmånen att jobba med den här tiden. Vilket uppdrag som väntar härnäst återstår att se. Sådant är konsultens liv.

Nu ska jag tömma tankarna på programkoder, artefakter, system och rutiner som levt med mig de senaste månaderna. De som jag vaknat med, haft med mig vid middagsbordet, i duschen och i bilen på väg till och från dagis.

Nu kommer jag att skapa utrymme för egna tankar. Och jag vet vad jag ska tänka på!

Min förläggare vill läsa mer av det synopsis jag lämnade in efter nyår. Jag har en stomme nu. Den ska  få ligga och gotta till sig någon vecka innan jag skriver om och om och om igen.

Målet är att det ska vara klart till påsk. Hej hopp!