Sommarens kvällsljus blir kortare och kortare. Solen kryper ner där bortom barrskogskullen allt tidigare. Semestern är slut. Dottern har gråtit adjö i förskolefröknarnas knä om mornarna och riktigt fått semesterslutet att vrida runt hjärtat. Är det verkligen oskadligt det här. Förskola liksom. Sonen har förlängt sommarlov med mormor och morfar.
Jag har börjat prata i timmar om serverinstallationer och mailmigreringar. Ord som definitivt markerar att semestern är slut. Jobbspråket.
Under ledigheten har jag snott åt mig en halvtimme här och där. Ibland en timme och någon gång två. Berättelsen jag skriver har konstigt nog fått form. Undrar vad jag hade hunnit med om jag hade lyckas ta flera timmar här och där. Den finns där från början till slut. Jag ska jobba vidare med karaktärerna och stryka det som strykas bör. Slimma till. Jag känner mig ganska lugn. Det ska nog fixa sig det här. Men helt lugn är jag inte för jag undrar om det är nu som varningsklockorna borde börja ringa?
Heja dig! Jag vet hur det är att sno en stund här och där ... Är det uppföljaren till Nils du fokuserar på? Eller någon av dina andra manus du beskrev i förra inlägget? Spännande!
SvaraRaderaHej! Det är en fortsättning på det här manuset som gillades. Jag lämnade ett synopsis innan sommaren. Nu har det så att säga fått lite kropp. Ingen uppföljare till Nils. Ja man får verkligen vässa armbågarna i det här tidstjuveriet! :)
Radera