Min reapåse

Högst upp till vänster är den julklapp jag aldrig fick, Agaat. Tjock och lockande.

Jag fyllde en kasse och tömde en plånbok. Kassen innehöll det som visas på bilden och en bok om rymden därtill. 4-åringen hungrar efter fakta just nu och jag lär mig säkert något jag med på kuppen. Som till exempel att det finns pannkaksvulkaner på Venus. (Undrar om jag någonsin kommer att få briljera med den kunskapen vid annat tillfälle än just här och nu.)

Vad plockade ni i er påse?

En tur till garnaffären

Nils, huvudpersonen i min kommande bok, han gillar ju det här med virkning. Jag har fullt sjå att hänga med i svängarna. Men det är härligt att gå i hans fotspår. I dag lockade tanken på honom in mig i garnaffären. Jag kom ut med det här. Och en ny virknål. Nu ska vi se vad jag kan göra med det.

Tränat sittdelarna

Det sägs att rejält sittfläsk är en bra egenskap för den som vill skriva böcker.  Idag har jag tränat det. Inte vid datorn utan i pulkabacken. Mycket skoj.

Cliff-hangers

Åhh! Jag ska Äntligen göra min första redigeringsrunda.

Mitt Åhh och mitt Äntligen uttrycker min längtan efter att jobba vidare och förfina. Det känns fantastiskt att min text blir läst av någon som bryr sig lika mycket om den som jag och att det finns fler än jag som vill att den ska bli sitt bästa möjliga.

Första uppdraget blir till att fila på cliff-hangers. Det är nytt i mitt skrivprocess. Läsarna kommer snart att vilja kasta sig över  nästa kapitel och sluka det!

Jag vädrade mina gamla rinkbandyskridskor.
De kändes rostiga men det hade inget med mig och min form att göra. Absolut inget.

Ingen spänning men jag tror det håller.

Dåligt skriv på sistone. "Snöstjärna" manuset har dock legat till sig länge nog. Jag tänker att jag inte kan göra mycket mer med det. Detta är också manus för en lättläst bok.

När jag snabbt förklarade handlingen för sambon tyckte han det lät som en tråkig historia. Är det inget s p ä n n a n d e  som händer?

Jo sa jag och försökte förtydliga. Men det gick inte hem.

Och jag insåg att spänningskurvan i det här manuset är ungefär som att gå uppför en liten kulle och sedan gå ner igen. Det blir ingen berg och dalbana direkt. Ändå tycker jag att det håller.

Jag har en givit mig en egen deadline på manuset till nästa söndag.  Och nu när det är offentligt här, så har lyft upp piskan. Lika bra det annars blir det inget gjort.

Veckans radiotips

Varje dag i veckan kl 17.45 kommer vi att bänka oss framför radion och P4. Detta för att lyssna på Pija Lindenbaums sagor. Kul ska det bli!

Se mer info här.

Nyss utläst

Nu har jag slukat de sista sidorna av vår nästa bokklubbsbok. Stål. Slukat!

Otäck och mörk men ändå vacker. Silvia Avallone för sin berättelse framåt med hög hastighet. Och jag gillar farten. Jag gillar den här boken.

Två 13-åriga flickor på gränsen till vuxenvärlden. Men ändå ingen ungdomsbok/tonårsbok, tänker jag. Jag vill förskona de yngre att känna sig betraktade genom alla dessa vuxnas ögon och tankar. Ett tag till.

I veckan får jag höra vad de andra tycker.

Har ni läst den, vad tycker ni?

Hej alla bibliotekarier här runtomkring!

Hej alla bibliotekarier i Sundsvall med omnejd!

I april verkar de ha berättat klart om bilderna på den här utställningen på Kulturhuset i Stockholm. Då är det väl vår tur? Fixar ni hit den till någon fin lokal häromkring så skulle vi läsare med barn bli så glada.

Å det verkar som att kommunpolitikerna i Sundsvall vill satsa på det här med barn och läsning. Fråga dem om sponsring vettja! Nu har de chansen.

Mvh
En som skulle ha tagit en tur med de små till Kulturhuset nu om jag bodde i Stockholm och om det inte kräktes i huset.

Jag drar inte till fjällen

Jahaja. Vad är väl en skidhelg i Storhogna mot en fredagskväll hemma med TV-mys, go'middag och kräksjuka in da house.

Dubbelt insnöad

Ute skottas det gångar. Och inne gräver jag djupare och djupare i detaljer. Ibland blir det så. Och det kan vara tröttsamt. Jag får en idé jag inte kan släppa. Och helt plötsligt sitter jag och läser kodmanualer klockan tio en onsdag kväll. När jag borde gå och läsa något vettigt i stället.

Men i och för sig. Att snöa in kan vara bra ibland. Som när man vill slutföra ett manus. Till exempel.

Slemmor

I dag har vi ätit "slemmor". Så klart. Mycket goda.

Sedan blev jag så mätt att jag somnade mitt i läsningen. Det gjorde den jag läste för också. Och detta till Gittan och gråvargarna, som vi gillar så mycket. Det måste ha varit slemmorna.

Detta ska jag minnas en kväll när det hoppas i sängen efter att hundrasjuttiotre böcker har blivit lästa.

Då ska jag proppa i mig slemmor. Och då kommer jag att somna från allt.

Ta ett par skedar kod och rör ner i boken, blanda varsamt...

Jag sitter och finular på hur jag kan ta ett par mått av det jag gör varje dag på jobbet och röra ihop det med bokutgivningen. På toppen tänkte jag strössla med lite journalisttänk.

Antingen så blir det en god liten bakelse, eller så blir det något man kastar i grishinken. Jag låter det goa till sig i någon månad och bjuder därefter på resultatet. Om det blir något.

Hur fångas det stora

Jag har berikats av umgänget med ett par av Kitty Crowthers bilderböcker i helgen. Liv, död, ensamhet, utanförskap, främlingsrädsla, glädje och sorg. Hon fångar det stora och det verkar så enkelt och lätt. Jag är full av beundran. Hur i jösse namn gör hon? Jag vill också kunna! Och våga.

Jag har läst den här traven:
- Rotbarnet
- Den lille mannen och Gud
- Ivo & Vera Fotbollsmatchen
- Min vän Jim
- Är det dags nu

 Och nu vill jag ha fler och mer!

Samlar och knycker

I veckan var jag tillsammans med hundra andra IT-tjejer på en föreläsning med en mycket rolig tjej som heter Karin Adelsköld. Hon pratade om modet att våga prova nytt och berättade om hur hon som 35-årig småbarnsmamma hamnade på stå-upp-scenen.

Hon berättade att hon "samlade" på bra kvinnor. I stället för att bli avundsjuk på andra begåvade tjejer runt omkring så tänkte hon att det där är en smart och duktig tjej. Henne samlar jag på. För jag kan plocka fram henne ur minnet och lära mig något av henne senare.
Bra tanke!

Jag läser nu en bok som heter Barndomens Böcker. 30 barnboksförfattare skriver om böcker som berört dem. I denna skriver Barbro Lindgren:
"Själv knycker jag oavbrutet, stort som smått; jag tar vad jag kommer över. De senaste åren har jag fallit så lågt att jag glatt kastar mig över HC:s formidabla sagor och skriver om dem på mitt ohyggligt naiva sätt."

Vilka bra sätt för att växa och utvecklas. Knycka lite här och samla lite där. Ett knep för att lära nytt och förädla det vi redan har.

Det här verkar vara en bra bok att sno idéer ur. Ska bara läsa den först.

Fotbollspoesi

På TV Sverige-Argentina. Jag gör som spelarna. Fotbollspoesi. 

Ur minnet.
......
Jag skulle ut och leka ett slag
Finklädd denna födelsedag
Nysydda byxor, rosa ränder och pastell
Fin skulle jag vara i kväll

Gräsmattan lockade till spring
Med bollen trixade jag omkring
I fallet blev jag vackert grön
Dribblingen var rätt skön

Mammas suck och stön.
......

Tja, det rimmar ju i alla fall.

Fin film

Oj vilken härlig film. Jag stämmer in i glädjekören. Jag har sett Searching for Sugar Man.

Och jag kan inte låta bli att undra om inte Rodrigues innan han blev varse om Sydafrika, efter en dag av kylskåpskånkande, lagt ner sitt huvud på kudden för att drömma.  En dröm om att han vore en hyllad rockstjärna som fick spela musik hela dagarna. Kan inte låta bli att undra om han inte någonsin letat efter det där lilla mushålet under sängen som han skulle kunnat krypa in i för att möta en hyllande publik eller om han inte varje dag stuckit huvudet bakom buskarna i trädgården i längtan efter att hitta en hemlig gång som kunnat ta honom till en annan värld. 

Om han har gjort det. Så konstigt det måste kännas nu när han vet att han egentligen haft den där världen bara en flygplansresa bort. Att han har haft ett parallellt liv utan att ha haft en susning om det. 

Är inte det en saga för god för att vara sann. 

Nu har han sin egen garderobsdörr som han kan öppna. Han har valet att kunna åka till sin musikdröm när han vill vara stjärna. Eller stanna i vardagen. 

Vad gör sådant med en husrivande arbetare. Blir man glad över att ha fått det här livet. Eller bitter över att man inte haft det tidigare?

Fortsättningen som följer på den här dokumentären kommer att bli lika spännande. Jag väntar på del 2. För visst måste det väl komma en sådan?

Tips på FB-sida för gillare av ungdomsböcker

Hittade en rolig facebook-länk att gilla. Titta här.

"Mellan raderna är en mötesplats på Facebook för alla som gillar ungdomsböcker och YA-litteratur. Vår ambition med sidan är att nå framförallt ungdomar samt unga vuxna och skapa en mötesplats där vi pratar med varandra, inte bara informerar."