Kurs som inspirerade mig

År 2008 när jag var tjock om magen och bar på en guldklimp så påbörjade jag kursen Kreativt Skrivande A Barn och ungdom på Mittuniversitetet i Härnösand. 

Jag jobbade även då med IT och kände ett livsnödvändigt behov av att ge mitt inre lite socker och näring. 

I datorn låg ett manus påbörjat. Ett manus om Tove, en frisk fläkt som älskar fotboll. Jag hade tänkt att skriva det klart till min äldsta brorsdotters 7 års dag. Texten var till henne. 

Hursomhelst. Med behovet att få skriva och med förhoppning om att få verktyg att färdigställa manuset hoppade jag på kursen.

Kursen var en distanskurs med mycket självstudier, möten i gruppdiskussioner på nätet och ett par fysiska träffar. Vi läste bilderböcker, verser, sagor och ungdomslitteratur och vi fick skriva detsamma.

Jag fick kraft framåt. Jag lärde mig att om jag bara släpper lite på kontrollen så kan jag skriva på kommando. En saga när det ska vara saga och vers när det önskas en vers.

Och just det här att gå en kurs, få skriva en text, diskutera den med andra, lyfta orden utanför rummet där den skrivs och få konstruktiv kritik på den från duktiga lärare och intresserade kurskamrater. Det ger mod.

Jag gjorde dock aldrig kursen klar. När guldklimpen kom så blev jag så full av honom. Att jag inte kom mig för att skriva under en tid.

I sommar fyller brorsdottern 14 år. Förhoppningen är att göra manuset om Tove klart snart. Åtminstone till dess att hon fyller 15. Det är "bara" omläsning och redigering kvar.

För någon dag sedan mailade jag en lärare och berättade att kursen inspirerat mig och givit mig lusten att fortsätta skriva för barn och ungdomar.

Jag har fortfarande kunskapen om ett par verktyg med mig och visst önskar att jag kunde ge mig utrymmet att gå den igen och göra de där sista uppgifterna klara. Problemet är dock att nu har jag så mycket annat skrivande som pockar på och som vill skrivas. Och ni vet hur det är. Det finns alldeles för lite tid.