Ja igår fick jag signera mitt första exemplar av Nils hjälper laget. Det var en märklig känsla. Roligt men också pirrigt att se boken i någon annans händer. Ändock är det ju det jag har väntat på i ett år nu. Att boken ska bli klar och få kliva ut. Och nu är det dags. Den ska bläddras i av okända händer och mötas av nya ögon.
Och jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå för Nils därute. Jag vill att han ska bli sedd för den han är. Ja det är rena rama moderskänslorna som ger sig tillkänna. Bokutgivningshormoner finns det sådana? I så fall är det de som rusar runt i min kropp just nu!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar