Reunion

Min bror fick brev från sin kompis som var i USA som utbytesstudent. Och trots att jag inte hade en aning om vad det innebar, så bestämde jag mig att det ska jag också bli. Utbytesstudent. Jag ska också åka till USA. För det var ju så otroligt spännande att kompisen var därborta. Alldeles själv. Och gjorde massa roliga saker värda att skriva hem om. Så jag sparade pengarna jag fick från jobbet på lunchrestaurangen där jag jobbade extra. Det blev en del av resekassan.

För drygt 20 år sedan for jag.  Jösses vad åren går. Det var första gången någonsin jag skulle flyga. Jag checkade in bagaget, kramades med mamma, pappa och en vän som följt med för att vinka av mig. Sedan gick jag genom säkerhetskontrollen och blev ensam. Jag fortsatte raka vägen in på toaletten där jag satte mig ner och grät. Sedan torkade jag tårarna, gick ut till alla okända blivande utbytesstudenter som skulle med samma flyg som jag. Jag sa till mig själv att det här fixar jag.

Jag hade ett fint och på många sätt lärorikt år på high school i nordvästra Florida. Det var 20 år sedan.

Nu ska jag åka tillbaka. För att träffa glömda bekantskaper, nya sådana och inte minst för att umgås med dem som fortfarande är mina kompisar. Jag reser med en kär vän från Sverige som jag mötte där i Florida för 20 år sedan. Vi delade det som ingen annan hemifrån kunde dela med oss och det svetsade oss samman.

Dagens motto lyder: Man ångrar inte det man gör, bara det man inte gör.

Så jag säger hejdå älskade familjen vi ses om några dagar igen och hej hej på er vänner och värme i USA! Here we go!

Har bläddrat bland gamla minnen. Det känns som igår.