Om jag inte skriver då barnen sover. Då gör jag förmodligen något som jag måste. Men som jag inte vill. Egentligen. För jag vill ju skriva. Mest hela tiden.
I går öppnade jag en kökslåda och såg stöket. Det där som man inte låtsas se. Jag fick kraft och tog tag i det hela. Sedan upptäckte jag stöket i nästa. Och i nästa. Och sedan såg jag plötsligt så mycket jobb att jag blev alldeles trött i huvudet.
När jag gick och la mig var jag så stressad över hur stökigt det var bakom alla stängda dörrar och lådor. Över hur mycket jag hade kvar att göra innan det skulle bli ordning i huset.
Det blev inget skrivet igår. Det kommer det inte att bli ikväll heller. Jag är för uppjagad över allt tråkjobb jag borde ta tag i.
Man kan ju tro att jag har skrivångest och letar efter undanflykter. Tyvärr är det inte så. Jag har lyckats kliva in i städhetsen utan flykt från skrivandet. Men jag vill inte vara här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar