Jag blev en aning nostalgisk efter kvällens Så mycket bättre. För ett antal år sedan lyssnade jag mycket på Olle Ljungström. Nu har han liksom många andra placerats i den dammiga samlingen av CD skivor. Den som numera står framme enbart som sällskap.
Jag borstade av lite där i hyllan efter programmet. Olles texter svänger fortfarande.
Och visst är den här som början till en saga?
"På en tuva
Har en kanin sin egen tron
Han blickar ut över en äng
Blicken följer bäcken
Som slingrar ner mot dalens mitt
Där gräset böjer sig förstrött
Solens strålar värmer upp jorden
Väcker dom som sover till liv
Vaknar utan en enda elak tanke
Och vill bara väl"
Ur Solens stålar
En gång intervjuade jag Olle Ljungström för skoltidningen. Sedan svävade jag några dagar. Han kan något fint med orden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar