Ideella krafter rules!

Varje kväll i veckan har 4,5 åringen spelat fotboll, pratat fotboll, skjutit rackarrökare, höjdare och fräsarkanoner på baksidan av huset. När vi hittade ett lag där han kan träna fick han glitter i ögonen.

Han hade laddat hela helgen. Kl 17 i går smällde det. Redan innan träningen var han så trött. Fylld av förväntningar. Och efter att koncentrerat ha nickat (med kepsen på), smådribblat och försökt att hålla sig från att lyfta bollen med händerna så klev han bestämt mot bilen efter 40 min trots att det var 20 min kvar. Han slocknade bums på väg hem. Spänningarna släppte.

Sist jag var i Gävle träffade jag Bosse i lekparken. Min första tränare. Han och Lasse tränade oss i fotboll på somrarna, i rinkbandy på vintrarna, veckodagar och helger. Bosse var i lekparken med sitt barnbarn. Lika gammalt som min yngsta. Det var längesedan vi sågs.

- Tänk hur ni ställde upp du och Lasse. Hela somrarna. Hela vintrarna. Det var fantastiskt!
Jag ville säga mer. Om tacksamheten. Men jag höll mig på lagom nivå.
- Ställde upp? Sa Bosse. Så tänkte inte jag Fia! Jag gjorde det för att det var roligt. För att jag ville.

Och jag blev ännu mer tacksam. Över att Bosse också fått ut något av alla de år som han skjutsat, stått vid rinken, på planen, i ur och skur, storm och blötsnö och tampats med oss från fnittriga småtjejer till trotsiga babblande tonåringar. Det kan inte ha varit enkelt. Men han hade haft varit roligt. Han också

- Och det verkar som att vi hade mer tid då. Nu har alla så mycket annat, fortsätter Bosse.

Jag har sugit på det där i någon vecka. Tiden. Och jag tänker att det måste ha varit fel. Vi har väl mer tid nu. Egentligen.

På träningen igår fanns två ledare. Jag hoppas att de också finner glädje aktiviteten så att de kan låta min son och senare också min dotter ta del av den. Vad de än nu väljer att göra. Ledarna behövs även om det är balett eller skotercross, körsång eller stickning. Jag hoppas också att jag kan kliva in och ge vidare. Någonstans. Ge en del av den glädje jag har fått i alla år. För visst har jag tid. Det är bara det att jag ska välja rätt. Det är inte lätt. Men jag ska försöka. För vad vore världen utan alla ledare, alla ideella krafter.