onsdag 31 oktober 2012

Lagom utflykt med Olli och Mo

Ibland har jag fått lirka för att få läsa vissa böcker. När han som snart är fyra har sett omslaget så har han liksom tvärvägrat.

Så har det varit ett par gånger med Eva Lindström. Därför var jag inte så förväntansfull med denna bok, Olli och Mo. Jag tänkte att jag lånar den till mig. Så när han valde den ur bokhögen blev jag glad och förvånad. Ännu gladare har jag varit att få läsa om den. Flera kvällar.

Jag gillar Eva Lindströms fina bilder. Hennes språk är inte för mycket och inte för lite. Det känns att hon både har illustrerat och skrivit denna bok. Den hänger ihop precis som  Pija Lindenbaums böcker.

Den här historien gillade jag. Och fyraåringen. Ett äventyr, en längtan bort en liten stund sedan hemvändande igen till det som är som vanligt. En alldeles lagom utflykt.

tisdag 30 oktober 2012

Mio min Mio lik

Janina Kastevik visar omslaget till sin kommande bok på sin blogg och den ser så fin ut. Att den liknas med Mio min Mio gör den ännu mera lockande.

måndag 29 oktober 2012

Lust och grovjobb

Det är härligt att lustskriva och se vart en berättelse vill ta vägen.
Det är fantastiskt att se att det finns en historia att ro i land.
Sedan blir det jobb.
Grovjobb att läsa och jobba igenom texten igen.
Valkar i händerna och tungt tungt den andra och tredje gången.
För att inte tala om fjärde och femte.
Eller sjätte.
Sjunde.
Pust.

Jag skrivvilar nu några dagar efter förra veckans inskick av manus. I kväll ska jag njuta av att läsa ett par rader.

söndag 28 oktober 2012

Strövtåg i min hembygd

I Gävle lockade Boulognerskogen med en färgsprakande höstdag igår. Det är en bra park. Där bjuds både på natur och kultur i ett. Det är fint det. 
 
Så medan snön föll i Sundsvall passade jag på att frossa i varma färger innan novembers mörka antåg.





 

Fem musicerande genier av Carl Milles.
(I bakgrunden Strömvallen där Gefle kämpar för att hålla sig kvar i Allsvenskan. Finkultur minsann.)
 
 



 


Sommar
- Har hon stått där naken så länge att hon blev till sten, undrade 4-åringen.

 
Klumpen


Premiär

 
Å här någonstans klättrade de ljuva små runt med mormor o morfar medan jag spankulerade genom parken. Härligt att fylla på batterierna.

onsdag 24 oktober 2012

Vilat klart

Nej, det blev ingen längre vila för vasa-manuset. Det blev ett par dagar. Omläsning och ompetning därefter.

Nu är det också utsläppt för att prövas.

Det känns lite konstigt att skicka iväg två nya manus bara sådär. Och det är så svårt att avgöra när något är klart eller inte. Jag är ju ny på det här. Jag vet fortfarande inte hur det går till.

Men jag kan ju inte låta saker ligga halvfärdigt. Jag måste få göra klart och släppa. Annars ligger det där halvfärdiga och skaver och gör sig påmint hela tiden. Det är som att det vill komma ut. Slippa ligga i datorns gömma.

Mitt mål var att skicka iväg dessa under hösten. Ska jag jubla och ropa mission completed och vara nöjd nu då?

Nä. Nu börjar skavet och oron i magen i stället. Så kommer det att vara till jag har fått någon form av svar.

Tänk att man utsätter sig för det det här frivilligt.


måndag 22 oktober 2012

Mando Diao bjuder på Strövtåg i hembygden

Ett fantastiskt tonsatt sådant.

Jag bläddrar mig fram i Frödingsdikterna och läser från källan. Och jag blir varm av att få följa med i färden tillbaka till barndomens skogar och snår, till vargar och liljekonvaljer, till sagoland och spännande stigar. Kanske är det där man hittar som bäst idéer till skrivet. I barndomens minnen.

Visst hör man de rofyllda vindarna.
"den dungen är mig kär
min barndom susar där"

Jag har fastnat i repeaten. Mando Diao om och om igen. Vackert.


http://www.youtube.com/watch?v=J0KtkR5p9iU

söndag 21 oktober 2012

Vila till sig. Igen?!

Jahaja. Suck. Ett par timmars pillerill i vasa-manuset. Jag ger upp. Jag kan inte mer nu. Jag är blind. Och känslokall.

Är det då dax att lämna över, eller ska det vila ett par veckor till!? Det är frågan.

Sisyfos

Inte konstigt att det finns få kvinnor i historieböckerna.

Männen forskade, skrev ner, upptäckte och byggde saker som stod kvar i århundranden, årtusenden.

Vad blev kvar av det traditionella kvinnoarbetet liksom. En städning, en ren tvätt, en nyskrubbat barn, en middag. Ha, ha, ha.

Efter en heldags hemjobb ser det likadant ut ikväll som det gjorde i morse.

Och så pratar man om Sisyfos. Herrejösses halva befolkningen har ju arbetat som honom i årtusenden.

Och så är det en man som rullar ett stenblock som ska bära även det hopplösa  oändliga arbetets ansikte. Orättvist.

Nu skrivtajm.

torsdag 18 oktober 2012

Söta framtidsdrömmar


Sju sorters kakor är en välbläddrad bok härhemma.

- Vad är det för in-gred-i-ens-er i den där, säger han som snart blir fyra och pekar på en snofsig tårta.

- Är det mjöl, pärlsocker, strössel, bakpulver?

Jag hoppas på en mycket god investering för framtiden genom att gynna och uppmuntra detta läsintresse.

onsdag 17 oktober 2012

Jag fick ett bra tips

I en "lätt att läsa" bok är ungefär hälften av innehållet text och den andra hälften bild. Jag är en skrivare och under skrivprocessen umgås jag bara med bilderna i mitt huvud.

Jag tycker väldigt mycket om att se på bilderna i barnböcker. Men när det kom till min kommande bok så hade jag inget eget förslag på lut när jag blev tillfrågad. Jag hade nämligen inte tänkt så långt. Och det kändes skönt att få vila på expertisens förslag i denna fråga.

Det här med illustrationer är ett område som jag verkligen bör lära mig mer om. Anneli tipsade mig om Illustratörscentrum. Och jag erkänner att jag inte varit därinne förut men det är ett ställe där jag kan komma att bli fast länge länge.

tisdag 16 oktober 2012

Omdöpt












Vad blev det då för namn i uppföljaren?

Huvudpersonen gick med på att byta. Och nu känns det ok. Vi är nöjda både han och jag.

(Världens suddigaste bild, men dock en bild. Jag övar på det här med bildbehandlingen i blogspot. Det går sisådär.)

måndag 15 oktober 2012

Upp och pröva dina vingar

När jag skrev kontraktet för det manus som ska bli till bok nästa höst så hade jag en uppföljare som nästan var klar. Denna har jag varit in och petat i lite nu och då. Försökt att hitta förbättringar, vridit och vänt på formuleringar.

Men jag har känt att historien är densamma. Den är det den är just nu och den blir inget annat hur många småord jag än försöker ändra om.

Jag har haft svårt att se om det här nya manuset är bra eller inte. Det har samma huvudpersoner som i det första och jag vill ju att de ska kännas igen. Jag vill ha samma ton och känsla.

I helgen tänkte att nä nu får det vara nog. Antingen så funkar det eller så gör det inte det.

Så nu har jag släppt iväg det för att prövas av andra ögon än mina. Förlagets. Och det kan gå hursomhelst.

lördag 13 oktober 2012

Länge leve tidningen


Ur DN i dag. Läskigt det där. Vem ska granska alla våra demokratiska system när tidningarna inte har råd att hålla sig med journalister.  Bloggarna och twittrarna? Nja...

fredag 12 oktober 2012

Tålamod är bra att ha

Nej det blev inga illustrationsförslag denna vecka. Jag får hoppas på nästa. Det här bokskapandet är en lååång process. Och det behövs tålamod. Nu känns resten av det här bokjobbet förstås väldigt rolig och lättåkt eftersom jag har ett mål i sikte.

Men när jag just hade skickat iväg manuset befann jag mig i en evighetsväntan på svar från olika förlag. Under den tiden var jag verkligen bara ett litet knapertorrt höstlöv och humöret följde vinden. Ibland hit och ibland dit. Ibland hopp och oftast tröstlöshet.

Jag är så tacksam, att jag nu har kommit till det här väntestadiet. Det här är en mycket bra fas.

Och här beskriver också Simona Ahrnstedt den här berg och dalbanan då manuset är ivägskickat väldigt bra.

torsdag 11 oktober 2012

Läsa? Nej de spelar ju daaaata!

Läsandet bland barn och unga minskar. Och det är inte svårt att förutspå att läsförståelsen kommer att följa samma trend.
Ja ja kanske man tänker, en bok mer eller mindre. Antingen så tycker man om att läsa eller inte.

Och de spelar ju spel barnen. Det är väl bra med spel. Då lär man ju sig massa daaaata.

Men förmågan att kunna förstå, läsa och tolka en text behövs överallt.

Till och med i IT-branschen.

Jag tänker bilar, banker, flygplan, lås till hus, larm till de gamla, kärnkraftverk, rymdraketer, missiler, sjukjournaler, information om allt och alla som kanske inte ska nå allt och alla.

Ja ni vet. Småsaker som samhället byggs av.

Och i framtiden kommer allt väldigt mycket mer att finnas upplänkat, inlåst och uppbyggt av data.

Med det här menar jag att läsförståelse behövs framförallt i IT branschen.

Hur menar jag då?

Jo, IT bygger inte sig själv. Det är en person som ska berätta för en annan som berättar för en tredje och så vidare hur saker fungerar och bör fungera. Det blir lätt lite viskleken över det hela när väldigt mycket information ska färdas genom många öron och munnar.

Det kan bli så att person1 beställer ett kärnkraftverk och person7 tror att han ska bygga en tändsticka.

Så det där med att bara berätta funkar inte jämt.

Det mesta måste skrivas. Och någon måste läsa. Sedan ska det skrivas om på nytt med nya ord för nya ögon. Och någonstans i den här viskleken ska ord och förståelse förvandlas till kod och ettor och nollor. Väldigt viktiga ettor och nollor.

Ettor och nollor som kommer att styra mycket av vår samhälleliga funktionalitet och trygghet. Och som redan gör det.

Om mina barn väljer bort att läsa och i stället spelar massa spel på datorn när de blir större. Då vet jag en stuga i skogen jag kan flytta till. Utan el. Då packar jag med böckerna. Bara!

Hälsningar från en deltids författare, heltids IT-konsult och mamma

Nobelt lästips

Mo Yan har jag inte hört talas om tidigare. Men det ska blir roligt att läsa honom en dag!

Det är svårt att få ett mer välförankrat lästips.

Och vilken fart det måste vara på hans svenska förlag i dag.

måndag 8 oktober 2012

Frosseri på biblan

I lördags var vi först på affären och fyllde en påse godis. Sedan var vi på biblan och fyllde en påse med böcker.

Bibliotekarien nickade uppskattande trots att jag hade tagit över 20 bilderböcker och urskuldade mig en aning därför.
 - Men vad bra, jätte bra, sa hon bara.

Och jag gick därifrån glad över att ha fått tillåtelse till mitt frosseri.

Ikväll läste vi Vita streck och Öjvind av Sara Lundberg. Och det var en mycket vacker bok. Konstfull och vis.

Det är fint med bibliotek och det som finns i dem. Det borde sägas oftare.

lördag 6 oktober 2012

Drömmar och långa skift

Appropå det här med skitdrömmar . Vi drömmer sådana just nu. Det behövs ibland. Och det ska nog bli skitbra till slut.

Jag bär hushållet och den andra hälften bär sten och blandar betong.

Resultatet blir en entré som är platt och mindre grusig. Vi hoppas på att spara in på dammsugningen i framtiden med sandfria småstövlar i hallen. (Vi räknar förstås kallt med ogräsfritt mellan plattorna).

Jag drömmer också om en stunds semester, åtminstone ett par timmars. Men framförallt drömmer jag om ett skiftbyte i hemfabriken.

fredag 5 oktober 2012

Dejtdax

Snart kommer jag att få höra förslag på illustratörer. Vad roligt pirrigt.

Jag vet inte hur det går till. Men jag ser framför mig hur mitt manus ska på speedejt med ett gäng bilder. Tuffa, känsliga eller drömska. Klädda i akvarell, olja eller tusch.

Undrar om jag på en gång kan känna att den där bilden gifter sig bra med mitt manus. Att jag kommer att se kärleksbanden mellan text och bild på störten, hur de liksom lirkas ihop och blir ett.

torsdag 4 oktober 2012

Knappt märkbart

Jag är ett ord här och ett ord där. Och det känns som att det inte blir något.

Ikväll har jag tagit mig en timme vid datorn. Fest!

Jag har två manus som nästan är klara. Vasa-manuset och en uppföljare på det antagna manuset. Jag petade i båda under den här timmen. Det blev ett par byten av ord. Ett och annat tillägg och så några borttagningar. Summa summarum, inget revolutionerande. 

Det är som att dra upp den där virktråden för att rätta till en ful maska som smet in ett par varv tidigare. Och sedan virka tillbaka till startpunkten igen.

Lite snyggare men knappt märkbart.


onsdag 3 oktober 2012

Gävliga poser

Jag är född och uppvuxen i Gävle. Där bor Eric Grates "Gudinna vid hyperboreiskt hav". I folkmun även kallad "fnasket i plasket".

 Kom bara att tänka på det. Av någon anledning.

Och så här blev bilden



I Sundsvallstidningen Dagbladet i dag.


måndag 1 oktober 2012

Maska på maska




Blir det inget skrivet på kvällen så kanske det åtminstone blir ett varv eller två på den här lilla skapelsen. Huvudpersonen i min bok har utmanat mig. Och kan han så kan väl jag.
 
Det är nästan som att skriva. Ord på ord. Maska på maska. Till slut så kanske det blir det något av det hela. Något användbart.
 
Det är bara att jobba på med andra ord.