Tryckeriet väntar

Snart är det dags för Nils att resa till tryckeriet. Jag har skrivit ut alla bilder tillsammans med texten som ska korras. De sitter fint ihop texten och illustrationerna. När jag håller pappersbunten i handen börjar det så smått kännas som att det kommer att bli en bok det här. Processen att göra en bok tar tid. Det känns fantastiskt att vara så här nära.

Och jag hittade just ett stavfel. På omslaget! Så någon nytta har kvällens läsning gjort. Annars är det svårt att ta sig genom texten med något slags objektivt seende nu. Jag har läst den så många gånger och berättelsen lever sitt eget liv så starkt i mitt huvud att det som står på papperet inte riktigt kommer in. 

Bokbygge pågår

Illustrationerna som jag fick förra veckan var så himlans fina. Blir alldeles tårig i ögat av att tänka att illustratören Per Gustavsson har fångat min tanke så bra. Nu ska text och bild bakas ihop och snart får jag se hur det kommer att se ut.

Vill dela min förläggares känsla som är den samma som min. Hon skrev att "boken blir så vansinnigt fin". De orden kommer jag att upprepa dagligen och känna glädje. 

Ikväll ska jag läsa den text som kommer att ligga på bokens baksidan. Den har jag inte skrivit själv. 

Som ni ser. Nu händer det grejer. Sakta men säkert byggs den. Den vansinnigt fina boken. 

Host host i sommarvärmen

Fantastiskt väder. Grönska. Fågelkvitter. Snuvig. Okry. En typisk dagisförkylning.

Tacksam att det finns en morfar som klippt gräs och finat till i trädgården inför helgen. Bara sådär, för vad ska man annars göra när man är på besök. Tänk att komma hem till det en krasslig fredag efter jobbet.

Tacksam att det finns en svärmor och svärfar som tar den med mest spring i benen på badutflykt en hel eftermiddag. Vilken lyx med en välbehövlig siesta.

Har när huvudvärkstabletten friat tanken, funderat på att jag borde skaffa mig ett par snabba meningar att beskriva boken och varför jag skrev den. Det kan ju vara bra att ha i bakfickan. Det kan ju bli så att någon kommer att ställa den frågan framöver.

Nu ska jag sova vidare trots att solen speglar sig fint i vattnet utanför. Trots att altanen är ljum, ljuset högt och det rosa vinet ligger kallt i kylen.

Första vändan klar

Nu har jag redigerat klart första vändan. Det mesta gick ganska fort. Några ord att vrida och vända på. Något att byta ut. Något ströord för mycket och kommatecken på fel ställe. Enklare ändringar

Men så fick jag en låsning. Jag skulle bygga ut slutet på ett kapitel. Det tog mig ett par dagar att få till de där stackars meningarna.

Texten är inte så lång i den här boken. Antalet ord ligger ungefär på 2500-3000. Så jag förstår att den här redigeringen är inget att jämföra mot ett arbete med en roman. Ändock kan ett par meningar bli så svåra.

Nu är de dock skrivna och det känns bra. Texten är skickad och jag väntar på nästa vända.

Och jag tänker på vad fint det här är, att få texten genomläst och upprättad av så granskande välvilliga ögon.

Nils hjälper laget på Bokus

Oj, hoppsan! Nu finns visst min kommande bok, Nils hjälper laget, på Bokus. I alla fall med titel och ett par ord om dess handling. Preliminärt släppdatum för boken är den 3 september. 

Annelie Drewsen gav mig det roliga tipset. Och här på Bokus hittar ni även Annelies bok om Stella, som längtar efter ett syskon. Visst ser den spännande ut!

För ett par veckor sedan gjorde jag en tur till garnaffären.

Nils, huvudpersonen i boken, gillar nog den här. Varför kommer ni att få se så småningom!

Läsare blir smittade

Jag har hört att min bok bär på en smitta. Den sprider virkningsfeber. Den har nu kommit till förlaget.

Önskar den vingar

Det är förstås megastort för mig det här att jag ska ge ut en bok. Men det jag inte tänkt på förrän nu är att boken också skulle kunna komma att flyga ut över landets gränser. Byta språk. Säljas till andra länder. Det är så klart det är en del förlagens syfte med deltagandet i bokmässorna.

I år är Sverige hedersgäst på den stora Bokmässan i Bologna. "Den internationellt viktigaste arenan för barn och ungdomslitteratur". Kulturrådet samordnar Sveriges deltagande i mässan.

Utan att tro så mycket på för högt flygande drömmar skulle jag ju tycka att det vore trevligt om min bok sprang in något fint förlag därnere. Jag önskar den vingar!

En tur till garnaffären

Nils, huvudpersonen i min kommande bok, han gillar ju det här med virkning. Jag har fullt sjå att hänga med i svängarna. Men det är härligt att gå i hans fotspår. I dag lockade tanken på honom in mig i garnaffären. Jag kom ut med det här. Och en ny virknål. Nu ska vi se vad jag kan göra med det.

Cliff-hangers

Åhh! Jag ska Äntligen göra min första redigeringsrunda.

Mitt Åhh och mitt Äntligen uttrycker min längtan efter att jobba vidare och förfina. Det känns fantastiskt att min text blir läst av någon som bryr sig lika mycket om den som jag och att det finns fler än jag som vill att den ska bli sitt bästa möjliga.

Första uppdraget blir till att fila på cliff-hangers. Det är nytt i mitt skrivprocess. Läsarna kommer snart att vilja kasta sig över  nästa kapitel och sluka det!

Jag vädrade mina gamla rinkbandyskridskor.
De kändes rostiga men det hade inget med mig och min form att göra. Absolut inget.

Ta ett par skedar kod och rör ner i boken, blanda varsamt...

Jag sitter och finular på hur jag kan ta ett par mått av det jag gör varje dag på jobbet och röra ihop det med bokutgivningen. På toppen tänkte jag strössla med lite journalisttänk.

Antingen så blir det en god liten bakelse, eller så blir det något man kastar i grishinken. Jag låter det goa till sig i någon månad och bjuder därefter på resultatet. Om det blir något.

Glädjande i skrivet idag

 I ett mail från ett håll. Ett förslag till omslaget i färg. Toppen-fint.

 I ett mail från ett annat håll. En fin komplimang.

Jag kramar det fina till sömns.

Titel sökes!

Hur svårt ska det vara egentligen. Två, tre ord. Det räcker. Det stora jobbet är ju liksom gjort.

Helst ska orden ska smaka gott tillsammans. De ska locka till läsning, sätta en stämning, ge en glimt av innehållet, fånga en känsla av Nils.

Orden just nu? Jäkligt svårt.

Per Gustavssons bilder ger Nils form och färg

Prinsessans Rockband
Text och illustration Per Gustavsson

När prinsar stannar hemma
Text och illustration Per Gustavsson

Idag har vi bestämt vilken av skisserna som kommer att vara grunden till bokens framsida. Nu inväntar jag med spänning nästa mail med bilagor från illustratören Per Gustavsson.

Det är alltså Per Gustavsson som kommer att illustrera boken jag skrivit om Nils. Per har bland annat illustrerat och skrivit de finurliga och roliga böckerna om Prinsessan och Prinsen. Därtill har han gjort en hel bunt med andra fina böcker.

I böckerna om Prinsessan och Prinsen låter Per sina karaktärer kliva över stereotypernas hägn. Det gör mig säker på att Nils och Per kommer att utgöra en mycket fin kombination.

Första mötet med Nils

På finlunchen i dag fick jag frågan: Hur går det med boken? Intet nytt, sa jag. Vi har inte kommit igång med jobbet ännu.

Ett par timmar senare. Ett mail från illustratören. Ett mail från förläggaren. Och bifogat ett par förslag till framsida. Pirrilipirr.

Mitt namn skissat bredvid illustratörens. Den tidiga versionen av titel. Och där var han, Nils. Fångad av en annans tanke, hand och känsla. Men ändå den Nils jag har haft med mig. Kärlek.

Utmaningen är klar

En del grejjar visst sådant här på en timme. För hmm... andra kan det ta flera timmar, dagar och månader.

Nils, som han heter min huvudperson, fixar en sådan här mössa i sömnen. Jag behöver lite mer koncentration. 

Nu skänker jag den till sonen. 

God jul och härlig jul önskar jag er!

Nu är den klar. Den första skrivningen av "Snöstjärna". Ja som sagt det är ett arbetsnamn. Men faktum är att jag har oerhört svårt med rubriker. Hur sammanfattar man en text med en lockande titel på bästa sätt? Jag vet inte. Än har inte min kommande bok fått någon fast titel. Och det borde vara klart till i slutet av januari om jag har förstått den första deadlinen rätt.

Den här Snöstjärnan är också en lätt att läsa bok så det är inte så många ord. Historien har jag haft i huvudet en tid och det var lustfyllt att få skriva ner och fånga den. Som brukligt tog historien också en oväntad vändning och det är ju alltid så trevligt att själv få möta den där överraskningen som plötsligt bara händer när orden skrivs ned.

Nu är det "bara"grovjobbet kvar då med x antal omskrivningar. Jag har läst igenom och korrigerat en gång. Nu får det vila över julen.

Och vilar det gör jag med i några dagar. Jular och myser med familjen.

Jag önskar er alla en riktigt god och fin jul och så hörs vi om några dagar!

Nybörjare

En gång i tiden var huvudpersonen  i min kommande bok också nybörjare i virkning. Precis som Kodjo här i musikhjälpen. Kodjo fick till uppdrag att virka en mössa. Tjusig!

Nu äääääääntligen ska jag knappa på ett nytt litet manus. Det får härmed arbetsnamnet Snöstjärna. Passande för årstiden va?

Två vänliga testläsare

Mitt antagna manus väntar fortfarande på att slå följe med matchande illustrationer.

Och för att fylla på min väntekvot så skickade jag för ett par veckor sedan in två nya manus till min förläggare. Varje dag och varje sekund funderar jag nu på hur de kommer att mottas. Fungerar de också eller var mitt antagna manus bara en one-hit-wonder. Det är frågan.

För att få en prognos på utfallet lämnade jag ett av de nyinskickade manusen, vasa-manuset, till ett par härligt bokslukande tjejer i passande ålder.

De får vara del av spåendet nu. Kaffesumpen sparar jag till nästa väntefas. Får jag ett ok från dem så håller jag hoppet uppe. Men dissar de. Då tror jag det blir svårt de här. 
´
I IT-världen prövar man ofta de nya systemen på friendly users. Bokslukartjejerna får nu vara mina friendly readers.

Hur gör ni andra skrivare, har ni testläsare? För mig är det första gången någon får har önskat att läsa.

Jag fick ett bra tips

I en "lätt att läsa" bok är ungefär hälften av innehållet text och den andra hälften bild. Jag är en skrivare och under skrivprocessen umgås jag bara med bilderna i mitt huvud.

Jag tycker väldigt mycket om att se på bilderna i barnböcker. Men när det kom till min kommande bok så hade jag inget eget förslag på lut när jag blev tillfrågad. Jag hade nämligen inte tänkt så långt. Och det kändes skönt att få vila på expertisens förslag i denna fråga.

Det här med illustrationer är ett område som jag verkligen bör lära mig mer om. Anneli tipsade mig om Illustratörscentrum. Och jag erkänner att jag inte varit därinne förut men det är ett ställe där jag kan komma att bli fast länge länge.