Som en enda lång dagen efter

Så känns det. Och så har det känts i några veckor. Jag har knappt skrivet något. Inte bloggat.  Skulle vilja stoppa i mig en fettdrypande pizza, ta en huvudvärkstablett, se en film, vila i soffan och kliva upp som en ny skrivkraftig människa. Men det verkar ta lite längre tid det här. Bokfesten är slut. Och jag med skrivmässigt. Jag ska tillåta mig vara däri ett tag. Läsa lite. Leka. Promenera. Andas. Invänta att skrivet kommer tillbaka snart igen.

Och egentligen vet jag inte om anledningen är att jag inte har en susning om hur det går för Nils därute.

Eller om det är för att jag åter har börjat vänta på svar från förlaget. Och det är outhärdligt att vänta. Outhärdligt.

Påfylld väntan

Sådär. Nu har jag lagt ännu mer i väntehögen. Det här måste vara något slags självplågeri. Jag har skickat in ett tredje manus, det som gått under arbetsnamnet snöstjärna. Ännu ett lättläst manus. Jag hoppas att det ska gillas. För jag tycker om det. Såklart. Men det dröjer förmodligen några månader innan jag får veta resultatet. Tre väntningar nu alltså.

Så vad ska jag göra nu. Fortsätta med det fjärde? För så känns det. Ett iväg. Och äntligen får jag börja på nästa. Det är tokigt det här.

Men i kväll blir det den urväxta-klädhögen och jag.  Och någon bra podcast till det.

Två vänliga testläsare

Mitt antagna manus väntar fortfarande på att slå följe med matchande illustrationer.

Och för att fylla på min väntekvot så skickade jag för ett par veckor sedan in två nya manus till min förläggare. Varje dag och varje sekund funderar jag nu på hur de kommer att mottas. Fungerar de också eller var mitt antagna manus bara en one-hit-wonder. Det är frågan.

För att få en prognos på utfallet lämnade jag ett av de nyinskickade manusen, vasa-manuset, till ett par härligt bokslukande tjejer i passande ålder.

De får vara del av spåendet nu. Kaffesumpen sparar jag till nästa väntefas. Får jag ett ok från dem så håller jag hoppet uppe. Men dissar de. Då tror jag det blir svårt de här. 
´
I IT-världen prövar man ofta de nya systemen på friendly users. Bokslukartjejerna får nu vara mina friendly readers.

Hur gör ni andra skrivare, har ni testläsare? För mig är det första gången någon får har önskat att läsa.

Vilat klart

Nej, det blev ingen längre vila för vasa-manuset. Det blev ett par dagar. Omläsning och ompetning därefter.

Nu är det också utsläppt för att prövas.

Det känns lite konstigt att skicka iväg två nya manus bara sådär. Och det är så svårt att avgöra när något är klart eller inte. Jag är ju ny på det här. Jag vet fortfarande inte hur det går till.

Men jag kan ju inte låta saker ligga halvfärdigt. Jag måste få göra klart och släppa. Annars ligger det där halvfärdiga och skaver och gör sig påmint hela tiden. Det är som att det vill komma ut. Slippa ligga i datorns gömma.

Mitt mål var att skicka iväg dessa under hösten. Ska jag jubla och ropa mission completed och vara nöjd nu då?

Nä. Nu börjar skavet och oron i magen i stället. Så kommer det att vara till jag har fått någon form av svar.

Tänk att man utsätter sig för det det här frivilligt.

Vila till sig. Igen?!

Jahaja. Suck. Ett par timmars pillerill i vasa-manuset. Jag ger upp. Jag kan inte mer nu. Jag är blind. Och känslokall.

Är det då dax att lämna över, eller ska det vila ett par veckor till!? Det är frågan.

Knappt märkbart

Jag är ett ord här och ett ord där. Och det känns som att det inte blir något.

Ikväll har jag tagit mig en timme vid datorn. Fest!

Jag har två manus som nästan är klara. Vasa-manuset och en uppföljare på det antagna manuset. Jag petade i båda under den här timmen. Det blev ett par byten av ord. Ett och annat tillägg och så några borttagningar. Summa summarum, inget revolutionerande. 

Det är som att dra upp den där virktråden för att rätta till en ful maska som smet in ett par varv tidigare. Och sedan virka tillbaka till startpunkten igen.

Lite snyggare men knappt märkbart.

Åtminstone ett skratt

Har haft roligt fullt upp i helgen med besök.

Min pappa läste första kapitlet i det manus som nu ligger och vilar till sig. Vi kan kalla det vasa-manuset. Jag lyssnade spänt, hörde ett skratt och blev glad. För även om det här nu skulle vara hur kasst som helst. Så har det i alla fall lockat en person till skratt. Och då var det väl liksom värt det. Hur det än går sedan.

Nytt manus vilar till sig

Jag redigerade färdigt det nyskrivna manuset i helgen. Ett par sena kvällar och en tidig morgon med fullt fokus. Nu ligger det utskrivet på skrivbordet för att vila till sig i ett par dagar. Sedan ska jag läsa det igen. Då blir det förmodligen nytt rödpennekludd och så ytterligare ett par uppdateringar.

Därefter ska det vara redo att släppas ut.

Röda pennan

Boken som jag ska ge ut är en lättläst bok. Lagom med text och illustrationer därtill.

I kväll har jag läst ett något längre manus som jag jobbat på i sommar. En kapitelbok. Tänkt som en serie.

Jag har lekt redaktör och låtit rödpennan fara över texten. Om texten får vila ett par veckor så är det lättare att låta rödpennehäxan ta över. Jag vill att hon ska vara skoningslös i sina strykningar.

Än har jag inte skrivit ett endaste nytt ord. Men nu är jag sugen att rätta till det röda.

Jag försöker glömma att vänta.