Dikt, verklighet och vad är väl en bal på slottet

Allt roligt på en kväll.  Det brukar kunna bli så. Baluns med förlaget, Vårrus och roliga gäster på Bokens afton. Jag kunde inte välja allt. Tyvärr. Jag fick inse att det var för bökigt att ta sig till partajandet och minglandet. (Vill inte tänka på det just nu. Vad är väl en fest på förlaget... ). Vårruset, tja det kan jag ta nästa år.

Så för att komma så nära där jag helst ville vara så gick jag på Bokens afton. Där fick jag i alla fall lyssna på ett par författare. Och inte vilka som helst. Pija Lindenbaum och Annika Persson (med boken Jag vill ju vara fri, om Lena Nyman) var på besök och pratade inspirerande om sina böcker. Det var roligt att lyssna på dem. 

Bokhandlaren Lennart Bergström sätter verkligen egen prägel på sin Bokia butik med Bokens Afton. Trevligt att han så entusiastiskt och frekvent välkomnar aktuella författare att möta läsarna i Sundsvall!

I veckan fick jag hem en bilderbok av Pija Lindenbaum som jag beställt på Bokbörsen. Det var boken Starke Arvid. Min jobbkompis tipsade om den och att Pija som är uppvuxen i Sundsvall hämtat inspiration från en man som i verkligheten hette Arvid och som bodde i skogen i området där både min kollega och Pija växte upp. 

I kväll fick Pija ett par bilder på verklighetens Arvid. Bilder som min jobbkompis bror fotat någon gång på 70-talet. Och när jag läste boken såg jag att de är så lika varandra. Verklighetens Arvid och bokens. Och jag kan tänka att barnen i området där han bodde måste ha smugit och fantiserat om gubben i skogen precis som de också gör i Pija Lindenbaums bok om Starke Arvid. 

För visst minns man alla de där speciella gamla gubbarna och tanterna från barndomen, vart de bodde,  hur man skulle reta dem tills de kokade av ilska. Man minns hur man kunde fantisera om dem, smyga på dem, skrämmas ihjäl av dem. Det måste vara ett sådant minne som Pija har använt och bakat in i sin bok. Gräv där du står liksom.

Pija såg glad ut över att få ett par exemplar av bilderna. 

Så kvällen blev lyckad.

Och jag fick med ett par nya böcker hem.

Dagens boktips

Oh glädje. Mandarinerna finns i nyutgåva. Jag hade missat det. Nu kan den hitta ut bland nya läsare. Jag minns den som en av de bästa böcker jag har läst. Nu var det ett tag sedan. Men ändå.

Så dagens boktips. Mandarinerna av Simone de Beauvoir.

Och dagens kniviga fråga: Hur ska man hinna läsa om alla bra gamla böcker när man inte hinner läsa de nya?

Sätt en poesibok i närmsta mans hand

Undrar om inte Strindberg skulle hålla med mig om att det är synd om pojkarna. 

I alla fall appropå den här intressanta debattartikeln i dagens DN. Den har en vinkel att män måste vara skönlitterära förebilder för att göra läsningen en accepterad syssla för sina söner. Och för hela samhället. 

Och hur ska jag förhålla mig till en sådan här värld när min son börjar skolan? Det oroar mig. "I de klassrum där pojkar vistas under tolv år gäller det för dem att dagligen förhålla sig till denna ”genusarbetsdelning” på ett sätt som också bekräftar deras maskulinitet. "

Nu ska jag sätta en bra bok i händerna på sambon och i morgon får han gärna ta en poesibok under armen till jobbet.

Ett litterärt geni

Väldans intressant att höra Pija Lindenbaum i Lundgrens Lundströms (rätt ska vara rätt) bokradio lördags. Lyssna här!

Och att se henne söndagens i Babel. Titta här!

Hon presenterades som ett litterärt geni av Jessika Gedin. Bra beskrivning tycker jag.

Plats, heter hennes nya roman. Hon säger att hon behållit bilderbokens koncentrerade språk. Det ska bli roligt att smaka på det i romanformatet. För språket i hennes bilderböcker är ju så vackert.

Nyss utläst

Nu har jag slukat de sista sidorna av vår nästa bokklubbsbok. Stål. Slukat!

Otäck och mörk men ändå vacker. Silvia Avallone för sin berättelse framåt med hög hastighet. Och jag gillar farten. Jag gillar den här boken.

Två 13-åriga flickor på gränsen till vuxenvärlden. Men ändå ingen ungdomsbok/tonårsbok, tänker jag. Jag vill förskona de yngre att känna sig betraktade genom alla dessa vuxnas ögon och tankar. Ett tag till.

I veckan får jag höra vad de andra tycker.

Har ni läst den, vad tycker ni?

Hur fångas det stora

Jag har berikats av umgänget med ett par av Kitty Crowthers bilderböcker i helgen. Liv, död, ensamhet, utanförskap, främlingsrädsla, glädje och sorg. Hon fångar det stora och det verkar så enkelt och lätt. Jag är full av beundran. Hur i jösse namn gör hon? Jag vill också kunna! Och våga.

Jag har läst den här traven:
- Rotbarnet
- Den lille mannen och Gud
- Ivo & Vera Fotbollsmatchen
- Min vän Jim
- Är det dags nu

 Och nu vill jag ha fler och mer!

Bokklubbspremiär

Bokklubb, bokjunta, bokcirkel. Kalla det vad du vill men det är en bra grej. Om man inte hinner med en litteraturkurs så verkar det här vara ett finfint alternativ. Det är sällan jag pratar och diskuterar böcker jag läser annars. Så jag är glad över detta nyfödda lilla forum och hoppas det får leva vidare.

Jag ska säga att jag har varit skeptisk till Zlatanboken. Jag hade inte läst den om det inte var för att vi bestämde det till första bokklubbsträffen. Jag erkänner att jag ofta drabbas av en form av boksnobbighet som uppkommer då andra pratar för mycket om en bok. Då kan det bli så att jag inte vill läsa den. Så vilken tur att jag övervann den där otrevliga attityden. För jag tyckte boken var bra, mycket för att det verkligen kändes som Zlatans röst och för att den hade integritet i sin öppenhet. Så tummen upp trots att jag tycker att Zlatan spelar jäkligt fult, också.

Vår nästa bok blir Silvia Avallones Stål. Och den fanns ju på min läslista. Perfekt.

Ingen kickar fotboll som han - bokjunta

Vi ska starta en bokklubb, en bokjunta. Jag och ett par arbetskamrater och så tar vi med oss en varsin vän därtill. Formen blir ungefär sisåhär. En bok, ett trevligt sällskap och något gott att dricka.

Vi resonerade kort innan valet av första bok. Spannet var brett. Vi vandrade mållöst från Nobelpristagare, över diverse deckare och skönlitteratur i allmänhet till biografier och reportageböcker.

Efter en lunch med överläggning enades vi kring första träffens val som blev, tadaaa, Jag är Zlatan skriven av David Lagercrantz.

Jag är nyfiken på den. Främst för att den har lockat så många nybörjarläsare bland unga män och pojkar. För att den har lockat in dem på biblioteken för sin egen skull, utan krav från skolan.

Jag förväntar mig ingredienser såsom hjältedyrkan, dröm som blir sann, intriger, framgångssaga, kärlek och fotboll i massor.

Och ni minns sången va, Elias feat. Frans från 2006.
Appropå hjältedyrkan.

"Ingen kickar fotboll som han, Zlatan, jag säger Zlatan
Svenskens hopp, vår superman, Zlatan, jag säger Zlatan
I love you, ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic
Ja vägen du startade ditt liv på var inte lätt
I Rosengård lever man inte så fett.
Tänk att det fanns människor som sa att Zlatan var trams.
Dom hade fel, vi hade rätt. Du är den bästa vi nånsin sett."

Läslista

Jag har haft den här läslistan i telefonen alltför länge.  När jag påbörjade den tyckte jag att det skulle vara fint med en läsbank. Jag är annars ingen listälskare.

Jag har förstås inte lyckats läsa en enda av böckerna. Trots att jag verkligen vill.  Trots att det är så få listningar. Titlarna skulle kunna fyllas på och listan skulle kunna bli hur lång som helst, men det skulle bara skapa ännu mer stress. Den här uppstod ur en god tanke men nu mår jag nästan dåligt när jag ser den. Så mycket vilja. Så lite tid. 

Och jag känner och förstår varför jag inte är någon listmänniska.

Snölek varvas med lite läsning

Julen var härlig och firades med familj och vänner i Gävle. Det bästa möjliga vintervädret har lockat ut oss i skidspår, pulkabackar och på skridskobanor. Vi fortsätter den vanan i en vecka till. Hoppas ni också haft det fint.

Det har inte blivit mycket tid till läsning men det ska jag ta igen det den närmsta veckan. Jag har äntligen nått fram till Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Den har legat alltför länge på mitt nattduksbord. Jag har sett mig som mycket svårflörtad på Science Fiction och Fantasy, ändock faller jag gång på gång för det här spökiga. Innan Cirkeln slurpade jag Christin Ljungqvists Kaninhjärta och nu längtar jag att förflyttas tillbaka till Engelsfors. Där är det väldigt spännande just nu.

Klapparna då. Nä det bidde inga hårda paket från tomten. Men förlaget var så snälla att skicka en vacker skrivbok. Det paketet kunde jag inte låta bli att öppna innan jul. Jag älskar tomma skrivböcker. De är i sig som ett oöppnat paket.

De flesta barren på vår lilla minigran hänger fortfarande kvar trots att den plågats av en veckas torka och ensamhet. Den är tanig och eländig men vacker ändå.

Högläsningens frizon

I gårdagens Babel pratade barnboksskaparen Kitty Crowther om hur hennes farmor läste högt för henne som barn. Hon sa att de stunderna varken handlade om farmodern eller om henne själv. De möttes däremellan. Så fint.

Jag tror på högläsningens många goda krafter och jag önskar massor av möten med mina barn i denna frizon.

Läsa? Nej de spelar ju daaaata!

Läsandet bland barn och unga minskar. Och det är inte svårt att förutspå att läsförståelsen kommer att följa samma trend.

Ja ja kanske man tänker, en bok mer eller mindre. Antingen så tycker man om att läsa eller inte.

Och de spelar ju spel barnen. Det är väl bra med spel. Då lär man ju sig massa daaaata.

Men förmågan att kunna förstå, läsa och tolka en text behövs överallt.

Till och med i IT-branschen.

Jag tänker bilar, banker, flygplan, lås till hus, larm till de gamla, kärnkraftverk, rymdraketer, missiler, sjukjournaler, information om allt och alla som kanske inte ska nå allt och alla.

Ja ni vet. Småsaker som samhället byggs av.

Och i framtiden kommer allt väldigt mycket mer att finnas upplänkat, inlåst och uppbyggt av data.

Med det här menar jag att läsförståelse behövs framförallt i IT branschen.

Hur menar jag då?

Jo, IT bygger inte sig själv. Det är en person som ska berätta för en annan som berättar för en tredje och så vidare hur saker fungerar och bör fungera. Det blir lätt lite viskleken över det hela när väldigt mycket information ska färdas genom många öron och munnar.

Det kan bli så att person1 beställer ett kärnkraftverk och person7 tror att han ska bygga en tändsticka.

Så det där med att bara berätta funkar inte jämt.

Det mesta måste skrivas. Och någon måste läsa. Sedan ska det skrivas om på nytt med nya ord för nya ögon. Och någonstans i den här viskleken ska ord och förståelse förvandlas till kod och ettor och nollor. Väldigt viktiga ettor och nollor.

Ettor och nollor som kommer att styra mycket av vår samhälleliga funktionalitet och trygghet. Och som redan gör det.

Om mina barn väljer bort att läsa och i stället spelar massa spel på datorn när de blir större. Då vet jag en stuga i skogen jag kan flytta till. Utan el. Då packar jag med böckerna. Bara!

Hälsningar från en deltids författare, heltids IT-konsult och mamma

Nobelt lästips

Mo Yan har jag inte hört talas om tidigare. Men det ska blir roligt att läsa honom en dag!

Det är svårt att få ett mer välförankrat lästips.

Och vilken fart det måste vara på hans svenska förlag i dag.

Frosseri på biblan

I lördags var vi först på affären och fyllde en påse godis. Sedan var vi på biblan och fyllde en påse med böcker.

Bibliotekarien nickade uppskattande trots att jag hade tagit över 20 bilderböcker och urskuldade mig en aning därför.
 - Men vad bra, jätte bra, sa hon bara.

Och jag gick därifrån glad över att ha fått tillåtelse till mitt frosseri.

Ikväll läste vi Vita streck och Öjvind av Sara Lundberg. Och det var en mycket vacker bok. Konstfull och vis.

Det är fint med bibliotek och det som finns i dem. Det borde sägas oftare.