En månad kvar

Om en månad. Den femte september släpps min bok Nils hjälper laget.

Och för ganska precis ett år sedan fick jag ett mail från min förläggare. Hon undrade om mitt manus var ledigt. Ett par veckor senare fick jag beskedet att förlaget vill ge ut mitt manus. Jag var då på jobbet. Jublade inombords, försökte att hålla tyst, kontraktet var ju inte skrivet än och jag vågade inte ta ut lyckan innan jag verkligen sett det skrivet svart på vitt. För det hela lät så otroligt! Och det gör det faktiskt fortfarande. För än har jag inte sett boken i sitt färdiga skick. Men som jag längtar tills den kommer i min hand!

Höstens böcker

Här hittar ni lite av höstens goda, höstens böcker från Rabén och Sjögren.

Jag står nu på ett ben i den sköna sommaren och känner den mjuka varma sanden under foten. Det andra har jag lyft högt. Redo att kliva in i hösten. Läsning, skrivande (eftersom det inte funkar sommartid) och boksläpp!

Och så packar jag. För en resa. Västerut.

Litet bokjobb

Vi har gjort bad och umgänge i min hemstad. Fina, soliga dagar. Och någon droppe regn.

Ett litet bokjobb har jag hunnit med. Jag passade på när jag letade efter ett par böcker i bokhandeln. Lite i förbifarten la jag till "Jag har förresten skrivit en bok som kommer ut i september. Och jag kommer från Gävle."  Det blev ett bidrag till insäljet av Nils hjälper laget.

Å den här boken som är nyss inhandlad ska snart följa med mig på en spännande resa 20 år tillbaka i tiden. 

Inspiration från fotbolls EM

Det är något med den där beslutsamheten hos dem som satsar hårt och kämpar för att nå sina mål som är så häftigt. Det spelar ingen roll vad de siktar mot. Det är viljeglöden och den bländande styrkan framåt som är så förförisk.

I dessa EM-tider tänker jag på landslagets Josefine Öqvist. Hon kom tillbaka till fotbollen efter graviditet och barnafödande, fast besluten om att satsa så det ryker och ta en landslagsplats igen. Och det gör hon med bravur. Med en 12-månaders bebis och energi som sprutar över hela plan studsar hon fram. (När jag hade en 12-månaders hade jag knappt hittat tillbaka till knipet.)

I dag inspireras jag av Josefine som spränger mammabilden. 

Och också av Pia Sundhage som verkar vara en tuff och klok ledare. 

För att de går egna vägar. Vägar som de själva har sökt fram och trott på för att nå sina mål. 

Det är tjejer som jag samlar på idag. Och ur dem suger jag lite energi för att bli färdig med mina manus. 

Kladda på bara

Semestrar på hemmaplan just nu. Och 4-åringen är väldigt nöjd att cykla till affären och 2-åringen hoppar upp och ner när ordet skogspromenad nämns. Vi gör det enkelt. Vi lär oss lugnet som sällan hör vardagen till. Som till exempel att låta det härliga kladdet få kladdas. Utan hysteriattacker.

Buggar och gamla manus

Jag njuter semester och ledighet och bloggar när andan faller på. Jag försöker också skriva ett par manusord i de små tidsluckorna.

Jag har plockat fram två gamla manus eftersom jag har så svårt att göra nytt när jag inte har gjort klart det som ligger i högen. Det är en kapitelbok för åldern 9-12 som jag jobbar med och så har jag ett manus som är ett mellanting mellan en lättläst bok och en kapitelbok. Det har tagit tid att kliva in i en gammal tanke och fiska upp känslan igen. Men jag försöker göra det okänslosamt, objektivt och med stora redigeringsglasögonen på. Fördelen nu när texterna legat till sig är att det är lätt att stryka. Och det behövs!

När det är klart. Om det blir klart. Först då får jag börja på nytt. Den tanken ger ett bra driv.

Läste en bok vi lånat på biblioteket. Här hade det också behövts ett par omarbetningar... Jag hoppas det inte finns många några liknande missar i Nils hjälper laget. Jag hoppas att jag bakat in mina språktabbar väl. :) Men när ni väl kommer att hitta dem så får ni markera med rödpennan och skicka till mig på bumsen. 

Jag ser två buggar i denna lilla snutt ur låneboken. Hittar ni dem (och kanske fler)?

Fint att dela

Sista dagen innan semestern gick jag och en arbetskompis på garnaffären. På förmiddagen dagen efter (!!!!) kom den här bilden till min mobil. Fantastiskt! Visst är den urtjusig! Jag behöver inte påpeka kopplingen till omslaget eller hur? :) 

Delad kreativitet verkar bli dubbel kreativitet. Det är fint!

Och jag har känt så många gånger i den här bokskaparprocessen att delad glädje blir dubbel glädje. Det är fint det med! 

"Nilsmössan" har nått Alnön