Redigerar

 

 

Eller. Ökar, bromsar, lägger till och tar bort.

Åter från semestern

Sommarens kvällsljus blir kortare och kortare. Solen kryper ner där bortom barrskogskullen allt tidigare. Semestern är slut. Dottern har gråtit adjö i förskolefröknarnas knä om mornarna och riktigt fått semesterslutet att vrida runt hjärtat. Är det verkligen oskadligt det här. Förskola liksom. Sonen har förlängt sommarlov med mormor och morfar. 

Jag har börjat prata i timmar om serverinstallationer och mailmigreringar. Ord som definitivt markerar att semestern är slut. Jobbspråket. 

Under ledigheten har jag snott åt mig en halvtimme här och där. Ibland en timme och någon gång två. Berättelsen jag skriver har konstigt nog fått form. Undrar vad jag hade hunnit med om jag hade lyckas ta flera timmar här och där. Den finns där från början till slut. Jag ska jobba vidare med karaktärerna och stryka det som strykas bör. Slimma till. Jag känner mig ganska lugn. Det ska nog fixa sig det här. Men helt lugn är jag inte för jag undrar om det är nu som varningsklockorna borde börja ringa?

Jobbet med att göra läxan (eller den långa vägen fram)

Manuset som gillades, hade tre olika föregångare. Som inte fick tummen upp.

Jag blev antagen med manuset Nils hjälper laget för snart två år sedan. Då hade jag redan en uppföljare klar. Klar tyckte jag. Så jag skickade in den tillsammans med ytterligare ett manus jag hade liggandes, en barndeckare. Innan jag fick respons hann jag också skicka in ett tredje manus.

Responsen på dessa fick jag i höstas. Det vill säga efter lååång plågsam väntan. Inget höll måttet.

Kortfattat lät det så här.

Uppföljaren utspelade sig under några timmar på samma dag. Tiden i Nils hjälper laget sträckte sig över ett par veckor. Tidspannet var alltså inte detsamma. Sedan saknades karaktärsdjupet.

Deckaren fick sin upplösning för tidigt i boken. De sista kapitlen var endast en lång resa mot slutet. I det här fallet var slutet, målet i en skidtävling.

I det tredje manuset saknades utvecklingen av karaktärerna hos huvudpersonerna. Den ena utvecklade sig inte alls. Tänk på karaktärsbågen, sa min förläggare.

Inget manus höll alltså. Men det fanns också något som var bra i dessa tre. Jag försökte att lyssna och ta till mig det med.

Vi bestämde att jag skulle köra vidare och koncentrera mig på ett manus. Detta efter att jag först skulle visa ett synopsis.

Så jag gick hem och läste på. Gjorde läxan. Tog till mig skrivtips som var till stor nytta. Jag googlade på karaktärsbågar, dramatiska kurvor, "The hero's journey" och på synopsis. Jag pluggade in skrivtekniker. Och gjorde mitt synopsis. Det blev sedan basen till min senaste berättelse.

Och det här var den korta versionen av den mentalt mycket långa vägen fram till gillandet.

Glada dagar

Manuset jag påbörjade i december blev klart strax innan påsk. Eller hyfsat färdigt i alla fall. Jag redigerade det några gånger till. Och några gånger till. Och så några gånger till. Innan jag vågade skicka iväg det till förlaget.

Därefter, en evighetslång väntan på respons. En tid av maniska svängningar mellan himmel och avgrund, toppen - uselt, skitbra - skit, jomen kanske - nä aldrig.

För ett par veckor sedan fick jag svar. Min berättelse gillas.

Wohoo! Glädjedans. Wohoo!

I höst jobbar vi vidare.

Nu har jag ett grovt synopsis på ännu en berättelse liggandes på skrivbordet. Det är mitt sommarjobb. Om ett par dagar nalkas ljuv semester och för mig är det lika med någon timmes skrivtid här och där. Lycka.

Roligt att läsa

Roligt att läsa ett par fina recensioner på Nils hjälper laget. Tack för snälla ord Bokohoj och Prickiga Paula!

https://bokohoj.wordpress.com/2014/03/20/nils-hjalper-laget/

http://prickigapaula.blogspot.se/2014/03/nils-hjalper-laget-av-sofia-johansson.html

Påfyllnad av energidepåerna

Efter hårt jobb fyller jag på energidepåerna.

På fjällets vita snö under blå himmel.

Och i fullknökad bokhandel med Majgull Axelsson och Lena Andersson på besök i Akademibokhandeln,Vängåvan. 

Hej igen!

Är det någon här? Jag är tillbaka. Lite grann i alla fall. Efter tre månaders bloggvila.

Ett halvårs långt uppdrag har snart nått sitt slut. I morgon avslutar jag mitt roliga IT-projektledaruppdrag. Jag kommer att sakna de duktiga kollegor som jag haft förmånen att jobba med den här tiden. Vilket uppdrag som väntar härnäst återstår att se. Sådant är konsultens liv.

Nu ska jag tömma tankarna på programkoder, artefakter, system och rutiner som levt med mig de senaste månaderna. De som jag vaknat med, haft med mig vid middagsbordet, i duschen och i bilen på väg till och från dagis.

Nu kommer jag att skapa utrymme för egna tankar. Och jag vet vad jag ska tänka på!

Min förläggare vill läsa mer av det synopsis jag lämnade in efter nyår. Jag har en stomme nu. Den ska  få ligga och gotta till sig någon vecka innan jag skriver om och om och om igen.

Målet är att det ska vara klart till påsk. Hej hopp!