Jag kan sucka lite över att stora bokkedjor likriktar boklådor.

Men jag tror det kan bli svårt att ta själen ur det som tidigare var Bokia Sundsvall. Här är ett exempel på en av de goda inbjudande och välkomnande aktiviteter som bokhandlaren Lennart Bergström bjuder på i sin butik.

Föräldramöte i sagans tecken

De påhittiga pedagogerna öppnar med att säga att vi struntar i att prata om läroplanen. Vi föräldrar anar att det här blir inte som vanligt.

- Skriv i stället ner på pappret framför er vad ni tror era barn associerar till orden "I luften".

Och de gör vi lydigt. Vi tänker, pratar och finular på vad är det som finns i luften. Vad ÄR luften?

Vi lyssnar sedan på en saga som barnen gjort. Återberättad av pedagogerna. Med toarulls-dockor till. Som barnen har gjort.

Därefter får vi gå in i ateljén. För att skapa mer rekvisita till barnens saga. Vi har 15 minuter på oss. Och allt material i världen. Och efter 15 minuter finns slott, torn, varulvar, flörtkulehästar och mer av det ena och det andra som barnen ska få fortsätta att berätta kring.

Och jag skulle så gärna vilja vara flugan på väggen på dagis i morgon. Och höra vart fantasin leder...

Härligt föräldramöte. Vi fick verkligen ta del av barnens vardag. Och smaka på glädjen i den.

Hej likriktning!

Eller det var ju kul i skylten så länge det varade. 

Dåtid.
Butiken hette Bokia.

Nutid.
Butiken heter något annat.

Det "gift" vi lever med

Det är något med skrivandet. Det är ett gift. Något som inte går att fly ifrån. Även om man försöker. Det finns i en. Och de som har det i sig verkar inte få det ur kroppen.

När jag gick på gymnasiet i Gävle blev jag bekant med Linda via en kompis. Vi umgicks en del. Jag vet att hon började en medieutbildning på högskolan. Jag var lite avundsjuk. Jag vågade aldrig ta klivet mot media då. Sedan tror jag det var en sväng inom vården för Linda om jag inte minns fel.

Jag utbildade mig senare inom medieteknik, en tvärvetenskaplig utbildning med tyngdpunkten på dataämnen. Jag gick utbildningen för den lät lite mjukare än datavetenskap. Jag lockades av medieordet. Jag fick jobb som programmerare/utvecklare på det stora telecombolaget men blev tvungen att hoppa på en journalistutbildning på universitetet samtidigt som jag jobbade heltid för att själsligt överleva. Jag kunde inte leva enbart på programmering. Jag blev klar med utbildningen men gick tillbaka till min trygga anställning. Skrivandet skötte jag då liksom nu på fritiden.

Igår såg jag Linda som numera heter Linda Åkerström i FB flödet. Hon är nu filansande journalist och debuterar nu med en purfärsk barndeckare som ges ut på Idus förlag.

Så är det med skrivandet. Det går inte att fly. Roligt att se att Linda och jag gått åt samma håll men med lite olika kringelikrokar längs vägen. Så samtidigt som Linda har rattat runt barn och familj har hon också skrivit boken om Ö-deckarna. Jag förstår att den utspelar sig i Lindas hemtrakter på Ön i Hedesunda. Lycka till med din bok Linda! Och kika in på hennes hemsida om ni är nyfikna.

Förfrågan om besök i skola

Författarbesök i skolan? Ja men det låter roligt. Och då är det alltså jag som ska vara författaren?

Jag säger ja! Trots att det pirrar i magen. Det är ju en ny värld för mig det där. Skolan. Det var ju trots allt ett antal år sedan jag gick på lågstadiet. Men jag litar på lärarna. Det ska nog bli bra. När det väl blir dags.

Har ni några tips att ge mig? Böcker jag bör läsa, egna erfarenheter att dela, en bunt praktiska övningar att skicka över? Tips mottages tacksamt!

Fint i skyltfönstret hos Bokia i Sundsvall

Att äta eller ätas

Var förbi en bokhandel i hemstaden. Fick klart för mig att den fria viljan hos de butiker som lyder under den stora bokkedjan är väldigt begränsad. De får varken annonsera eller skylta som de själva vill. Kände att det där romantiska skimret med att ha en egen bokhandel försvann. Poff. Såg strypsnaran kring bokhandlarens egna tanke.

Det var dagens inlägg för det fria ordet.