Be-hen-digt ord

Alltså det där lilla hen-ordet är ju ett alldeles perfekt ord.

Ögnade just igenom en text jag skrivit och snubblade på en mening där jag gjort en liknelse med en hockeyspelare.

Jag skriver  "..som en hockeyspelare när HAN.... "

Och oj vad jag hoppade till vid genomläsningen av att se "HAN" i den meningen. Jag använder detta för en generell beskrivning av hur man går tillväga med klubba och puck.

Och så skriver jag "...som en hockeyspelare när HAN...".

För mig är det solklart att hockeyspelare kan vara antingen hon eller han.

Så hur göra?

 "...som en hockeyspelare när HON..." Nä! Det skulle också bli fel.

"..som en hockeyspelare när HEN..." Japp, alldeles perfekt.

Ändå tvekar jag. Ska jag klämma in det där behändiga ordet. Finns hen på riktigt nu eller?

Det skulle lösa ett problem för mig!

Från kammaren

Verkar visst vara bokmässa nu. Det har jag hört från säkra källor.

Och det är ju finfint att man kan vara med och tjuvlyssna på en del roligheter härhemma från kammaren.
http://www.bokmassan.se/program/tv-fran-bokmassan/

Vårkänsla

Ett måhända vältuggat citat, men ändå. Det är bara att ta in Karlfeldts ord, hitta höstens glädje och bita ihop nu när regnet öser.

"Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst."
För äntligen är det tid att kura ihop sig framför datorn en stund. Det ger nästan vårkänsla!

Bomber och granater

I tre kvällar har jag laddat för att få skriva. I tre kvällar har min lilla tjej laddat för ett kvällspass utanför spjälsängen. Gissa vem som fått sin vilja igenom? Jag sitter just nu och ritar.

Appropå bomber och granater så var jag en väldigt flitig Tintin läsare som barn. Jag tror inte att det har påverkat mig negativt.

Åtminstone ett skratt

Har haft roligt fullt upp i helgen med besök.

Min pappa läste första kapitlet i det manus som nu ligger och vilar till sig. Vi kan kalla det vasa-manuset. Jag lyssnade spänt, hörde ett skratt och blev glad. För även om det här nu skulle vara hur kasst som helst. Så har det i alla fall lockat en person till skratt. Och då var det väl liksom värt det. Hur det än går sedan.

Döpas om

Det kan bli så att min huvudperson ska döpas om. Hmm, tufft. Han har varit med mig i ett helt år under det här namnet. Det känns som att jag ska byta namn på min ettåriga unge. Går det?

Stelt leende i slänten

I dag satt jag i grässlänten vid Selångersån. Solen blänkte vackert i det dyiga vattnet och om jag inte hade varit tvungen att försöka se avslappnat snygg ut, skulle det ha varit skönt att inta ryggläge en stund.

Jag blev intervjuad för lokaltidningen. Och fotad. Det senare var läskigt. Fotografen och journalisten, tillika min gamla klasskompis, försökte på ett mycket proffsigt sätt få mig att slappna av. De lyckades inte.

För tio år sedan läste jag till journalist men jag har aldrig arbetat som det. Dock känner jag mig bekvämare att vara på den frågande sidan.

Det var ändå roligt att prata om skrivet. Och det var vad artikeln kommer att handla om. Nästa vecka finns den att läsa.