Valborgsassociation

För ett antal år sedan lyssnade jag på en grupp som hette Porno for Pyros.  Ville bara dela det minnet som kom till mig i flocken av eldskådare vid majbrasan idag.

Japp, nu är det skickat

Så var det då skickat. Debutantporträttet. Vet inte vad som händer i mitt huvud när jag ska skriva om MIG själv för publicering och läsning. Men jag ser att det orsakar den stora låsningen. Precis samma låsning som kan inträffa här när jag ska blogga. Jag har inte vant mig vid bloggeriet ännu. Det är lite läskigt. Det händer något när jag börjar att tänka på det jag skriver. Och speciellt då jag tänker på att någon ska läsa det jag skriver. Och ännu mer speciellt om det ska handla om mig. Det är sällan bra det som händer.

Det här lilla debutantporträttet då. Det kommer att hamna i Svensk Bokhandels katalog. En katalog som läses av bokfolk som tex bibliotekarier, journalister, förlagsfolk och de som säljer böckerna. 

Äh, nu är det klart i alla fall. Och jag hoppas att det funkar.  Och ja, jag gör en större grej av det än jag borde. Punkt om detta nu. 

Annars då. I dag har barnen varit 3 gånger 2 timmar i lekparken typ. Jag har gungat barn i 3 gånger 2 timmar typ. Med lite hjälp. Nu är snart vinterns avsaknad av gungande inhämtat. 

I fint sällskap

En av pressbilderna som duktiga Emmelie Åslin tog i början av mars kommer nu till användning. Här på förlagets sida finns en bild från fotograferingen. Och ja det känns en smula märkligt att befinna sig i detta fina sällskap!

En släng av Boye

Jag gjorde det! Deklarerade igår. Hurlångtsomhelst innan deadline. Lättnad.

Förra veckan önskade jag att snön skulle ligga kvar ett tag till. Det var väl bara min släng av "Ja visst gör det ont när knoppar brister". Nu säger jag:  Välkommen våren hur kunde jag ens känna motstånd mot dig! Så mycket piggare, så mycket längre kvällar och så mycket enklare att aktivera barnen som drar i dörrhandtagen redan innan frukost och vill uuuut.  Det är bara att öppna och säga hopp och lek. Och de leker. Och har så skoj.

Är det dags nu

Ja det är det. Deklarationsdags. Men jag är ju ovanligt tidigt ute. Jag kanske kan skjuta på det någon dag till. Så det blir som vanligt. Outhärdligt stressigt.

Kaffe med bok på världsbokdagen

På bokrean fick jag med mig en alldeles underbar liten pocket på halva reapriset. Idag plockade jag fram den. Lilla boken blev ett underhållande sällskap att fira världsbokdagen med då lilla kräkisen slumrat till en stund.

Den underbara lilla pocketen hette Flickan jag älskar heter Milena. Den är skriven av Per Nilsson och är illustrerad av Pija Lindenbaum. Den tog en kvart att läsa och jag lovar att den är söt som en småkaka till kaffet. Till min lycka såg jag nu att det fanns fler böcker om Milena!

Dagens boktips! Flickan jag älskar heter Milena.

Inspiration till debutantporträttet

Jag fick till uppgift att skriva ett debutantporträtt till Svensk bokhandels bokkatalog höstens böcker. Jag anade att det skulle komma. Men tycker ändå det känns lite läskigt. Just det här att sno ihop något om sig själv.

När jag skrev på manuset till min brorsdotter, det om Tove som spelar fotboll, så skrev jag parallellt med det, korta små texter med bilder och fragment från min egen uppväxt. De blev nästan som dikter. Om jag skulle klassa dem under något lite mer högtravande namn skulle jag paketera dem i kategorin fotbollspoesi. Och det är verkligen att ta i. Men ändå. 

Jag hade inte läst de här texterna på några år och jag hittade dem nyss då jag bytte dator. Kanske kan de användas och resultera i några längre berättelser. För det är på denna grund jag står.

Den text som jag nu har förhoppningen att kunna gräva i och hämta inspiration ur till debutantporträttet börjar så här: 

När jag var en liten flicka

ville jag spela ishockey

med killarna ute på snögatan

Genom fönstret

under skenet från gatlyktorna såg jag dem

dribbla och tacklas

Och jag visste att om jag bara gick ut

Skulle jag ta platsen som en tuff högerback

Om jag bara gick ut

Om jag börjar med detta som grund så ska jag bara vispa ihop det till 3000 tecken, låtsas att jag inte har någon prestationsångest och hitta någon fin och enkel form.

Just det, enkelt och bara. Jag försöker att avdramatisera det hela.