Inspiration till debutantporträttet

Jag fick till uppgift att skriva ett debutantporträtt till Svensk bokhandels bokkatalog höstens böcker. Jag anade att det skulle komma. Men tycker ändå det känns lite läskigt. Just det här att sno ihop något om sig själv.

När jag skrev på manuset till min brorsdotter, det om Tove som spelar fotboll, så skrev jag parallellt med det, korta små texter med bilder och fragment från min egen uppväxt. De blev nästan som dikter. Om jag skulle klassa dem under något lite mer högtravande namn skulle jag paketera dem i kategorin fotbollspoesi. Och det är verkligen att ta i. Men ändå. 

Jag hade inte läst de här texterna på några år och jag hittade dem nyss då jag bytte dator. Kanske kan de användas och resultera i några längre berättelser. För det är på denna grund jag står.

Den text som jag nu har förhoppningen att kunna gräva i och hämta inspiration ur till debutantporträttet börjar så här: 

När jag var en liten flicka

ville jag spela ishockey

med killarna ute på snögatan

Genom fönstret

under skenet från gatlyktorna såg jag dem

dribbla och tacklas

Och jag visste att om jag bara gick ut

Skulle jag ta platsen som en tuff högerback

Om jag bara gick ut

Om jag börjar med detta som grund så ska jag bara vispa ihop det till 3000 tecken, låtsas att jag inte har någon prestationsångest och hitta någon fin och enkel form.

Just det, enkelt och bara. Jag försöker att avdramatisera det hela.